Norrländska Korrespondenten – 11 juli 1857, sida 2

är bäsl: men barnet, wakna hwar morgon flodan fem af dess skrikande, tvungen att kyesa det tre gånger om dagen, jul angenämt! — och sedan denna swarta amma, tjocka läppar, kyssande barnet hela dagen oc sedon hållande ut det åt mig, — ofunnig fom cn fo, Z om dar: net har ondt i magen, för hon wäl i det en pepparkylso, — Wistindia-fusoner, — barn aldrig wara utan magplägor, — min stackars, stackars kusin! — hwad månn tro har blifwit of benne och bene neg andra barn? — jag örskar de måtte fiska upp henne, att hon måtte komma oM taga wård om fitt andra barn ocksä, — wet ej huru jag skall bära mig ät, — god lust att sk:cka efter syner Maggy, — men bon ör så fjeskig, — får ej Af werila mig. Bäst tänka på saken ännu en gång. Har afbröts M:r Witherington af twå slag på dörren. — Kom in, fade han, och kokerskan inträdde få blossande, som om hon anse rättat en middag för uderton, od utan sitt wanliga snygga förkläde. — Jag hade ärnat bedja er höra