Norrländska Korrespondenten – 8 juli 1857, sida 2

barnet placerades wid hennes sidea; Coco ledde Judy, dem andra amman, med det återstående barnet på fina armar, och fapten Ingram fom nösgats gå i båten med der första darnet, höll just på att äterwånda for att bistå Judith med det andre, då skeppet gjorde em swår fräng. ning med beta skansen under watten, vå samma gång som båtens skansdäck nära vå höl vå arr sårkas derigenom att den fom i heröring med fartygets sida. Hon går ned, wid Gud! utropade de förfirädcta sjömännen störtande med derfamma ned för att undkomma hwirfweln. Kapten Jngram som stod på en af toftarna för att hjelpa Judy, nedkastades i bottnen af bäten och innan han åter bann resa fig war bäten skiljd från fen pet och hade redan drifwit et: godt stycke i lå om derfumma. — Mitt barn! strek modren; mitt barn! — Ro tu igen, mina gessar! ropaede fapten Jngram fattande nodret. Folket, som blifwit skrämda af den tron att skeppet gick till botten, gingo nu, då de sägo det ännu wara flost, til årorna och försölte, eburu förgäfwes, att. äter nå det — de kunde ej hålla utmot.