Norrländska Korrespondenten – 8 juli 1857, sida 2

——ä — AQA 2———————— : nnn —l244 ee både wind och sjö. Oaktadt alla ansträngningar drefwos de allt längre nedät, Lå, medan den till halft wansinniga mos dren anrovade deras hjelp med utsträckta armar. Kapten fom på allt fört lifwat matroserna, insåg art alla widare bemös Handen woro fäfänga. — Meitt barn! mitt barn! jemrade fir mrs Temylemore, resande sig och rädans de fina armar åt skeppet. Wid ett tocken af kaptenen wändes båten undan för winden. Den förtwiflade modren märkte nu att allt hopp war slut och föll ned i ett tillstånd af fänslolöshet. V. Den gamla ungmön. En morgon, fort efter dena olydshäns delse wi beskrifwit, nedsteg mr Wiberington något tidigare ån wanligt till fur frufostrum och fann fin gröna saffianslänostol apptagen af ingen mindre personage än William betjenten, fom med fötterna på spiselgallret höll på att få uppmärfsamt läsa tidningarne att ban. ej mårfte fin herres inträde. — Wid min stamfar, fom fäktade på sina stumpar! Jag hoppas ni befiuarr