Norrländska Korrespondenten – 10 juni 1857, sida 3

af fin ålder ach ide ändå fånner någon böjelse för denna reaktionära reform, bar han ansett fig böra derom yttra en tan fe, fom, utan att misskänna wälmeningen i det fom nämnde artikel antyder, dock derifrån befinnes betydligt afwikande. Undertecknad får derföre genast förklara, att han anser nuwarande inledning ega ett få afgiordt företräde framför den gam. la, både i tankens högtidlighet och fyråkets wärdighet, att han omöjligen fan finna något skäl att utbyta den förra mot Den sednare. Det år wäl bekant, att mot den förra warit anmärkt, att den inne håller ett högstämdt låf tid en belig Gud, hwilket bättre paasade efter ån för re spndabefännelsen. Men det har oc för honom blifwit en af erfarenheten alltmera bekräftad sanniag, att all fyndabelännelse inför Gud få nöt wandigt jöruisätter tanken på hand heligbet, att han ej fon inse, huru en syndabekännelie eljest fan fambäras. Jngen tanfe tigger oc närmare wid inträret i helgedomen ån denna patriarten Jacobs: detta måste wara ett hetigt rum, och ingen tanke leder natutligare ån denna titl den deraf förberedda bekännelsen: jag fattig, Fyn dig menniska etc. Äfwen för publikanen stod denna tanke nåra, wid utropet: Gud! misskunda dig öfwer mig syndare. Det är Gud i sin helighet, fom kastar syndaren i stoftet. För denna wackra inlednings bibehållande höjde fig och wid förra Rifsdagen många aliningswärda stämmor i presteständet, en Professor Lind. grens Doctor Walins, D:r Bromans m. fl. och det skall säfert ide undgå att wäcka stort wissnöje i Swenska Förfamlingen, om denna sköna ingångaport til wår gudstjenst skulle nedbryrag. Märke ligt är ock, att bland allt hwad låfare af olika sorter, ända till vaptisterne haft att anföra emot war handbok, ingen ens da wändt fin talan emot dessa ingångsord, på hwilkas ändring dock få många trafter och få mycken tid wid Riksdagen warit onödigt förspilda. Erfaren. Hurikawalls Wecoblad beråttar följande ohyggliga tilldragelse: För ide länge sedan meddelade wi att Foresa häraddrart aflunnat dödsdom öfwet en för merd förwunnen bonde, och filtl. thorsdag förewar ransafning wid Delsdo hårarsrätt angående ett dylift brott som äfwen synes warit förenadt med rån. Enkan Karin Larsdotter Hast, 75 år gammal, boende uti en särskild stuga under hemmanet Charlotteberg, påtraffades sistl. Pingstdag på aftonen lig gande illa slagen och nåra döende uti ert henne tillhörigt uthus, hwarifrån hon af ankommande personer indurus i stugan e ÖpDÖsÖE5 AAccc — —caBä. —a2ä— — ——u x