Norrländska Korrespondenten – 6 juni 1857, sida 3

wit bestulen; han år sself ett offer fom jag fielf. — Är ni gift? — Ja. — Hur gammal är er hustru, är oet ett wackert, ett ärbart fruntimmer? — Åy, min herre, min hustru är dygden sjelf, sjelfwa hedern, fielfmwa tillgif wenheten, den förkroppsligade äftenskaps .. — Det är ej fråga om det nu; er kassör är tjugufem är och er U är wac ker! ... — Men, men! .. — Jnga men! Ni will ha igen edra penningar, ni har ju förtroende till mig eller hur? — Det bewisar ju min närwaro hos er. — Nå, gå då hem till er; föregif en resa till landet och lät mig få inträda i ert hus. Sagdt och gjordt. Mannen teser och Vidocq döljer sig i ett till fruns rum gränsande kabinett. Frukost framsättes; en ung man inträder. Frun i huset yttrar: Nåwäl han har rest, men han hyser misstankar; wi äro förlorade Car