Norrländska Korrespondenten – 6 juni 1857, sida 3

ad henom owärdig att meddela dem nattwarden och fig sjelfwa för heliga, aft åtnjuta densamma i sällskap med de öfriga medlemmarne af församlingen, fom före syndat sig genom samma irrlärighet och ogudaktiga nöje — hwad gjorde då hr Trottet? Omkade stollarne, eller frattac de åt dem — föfte med skäl bringa dem till förnuft, och då sådant troligen misslydadeg, låt dem utedlifwa från nattwars den, utan att derföre widare antafta dem, eller låt dem mottaga den hwar och af hwilfa händer de behagade. Detta war rått, men nog kunde herr Trottet tyda, att de wäl förtjente en god risbastu, om den kunde tjena att stäfja deras andliy,a högmod och christlighetsskryt. Det år förunderligt, herr Trottcet! med wissa fig få kallanre pånyttföddas fam weten. De göra fig samwete öfwer att spela fort, smaka spitituosa, sjunga uns dra ån andliga sånger, göra ett nödigt arbete på söndagsaftonen, (t. er. att hope sätta hö, fom hörad af regn; men att wara snåle och egennyttige, swelfulle i handel, late och försumlige i andras dem ombetrodda arbeten och sysslor, — att missbruka andras godhet, enfald oh ver farenhet, att genom list rtillwinna sig före delar, att genom försummandet af ett nödigt arbete låta andras tillhörigheter före faras och bortskämmas, att förtala och fördöma olika tänkande och förklara dem för djefwulens barn och ewigt förtappade m. m., allt sädant tyckes ej serdeles be swära deras ömtåliga samweten, ty allt sådant år ej fynd hos pånyttfodda! Eådana myggsilande och kamelswäljande fam weten, fom på konventillar och uti kolporterade skrifter finna en riklig näring, synas allsicke wittna för den lifaktigare christendomen, det allwarligere christliga lif, fom enligt den gud f. ullige tidnin gen Wältarens påstående, fal på fedrac re tider hafwa återwändt nu wårt fåra fosterland. Tänkande och erfarna menniskor tro, att det endast bewisar ofunnigbet, skrvmteri och skenhelighet och bedja Gud bewara landet Jör en sådan slags christendom od hwåar och en cheisten från en jådan flagg samwetsomhet. Mitt hem. G6—8. Wi alle, wandringsmän från fb, från j norden i skuggors dal; Båd de, fom funnit rum kring läckra borden, Och de, fom åta tårars bröd på jorden,