Norrländska Korrespondenten – 6 juni 1857, sida 2

J(Af AE — git uvp ur sängen, tändt lius, i Haft tillgrivit en knif, för att förswara sig, eller för att angripa, om nåden få fors drade; hwarefter han skyndat upp til det rum, bwaifrån ljudet fom. Han swor wid allt bwad heligt war, att han inträdt i rummet ett ögonblick före de främmande, od) att han ännu befann fig i den största förffrådelfe öfwer hwad han fett. Knifwen war blodig oh äfwen hån derna. Huru Mulle de främmande då funna tro ywad han fade? Begge gjors de nu allarm i huset, och höllo Brad ford uader bewakning till morgonen, då händelsen blef anmäld för närmafte freds domare. Den anklagades bela förhällande kunde ide göra dem wadlande i fin öfwertygelse; men äfwen inför domaren förnefade Bradford att hafma mördat den resande. Detta skedde likwäl under få våtagliga tecken af ett ondt samwete, att domaren fade rent ut til honom: sserr Bradford, antingen är ni eler jag mördaren. Denna händelse wäckte ett utomordents ligt uppseende. I London, i Orford och i traften talade man oupphörligt om den