förra inledningen, och Fulle i den igen fånna en gammal får och sakmässig be Tant, blott dehöfwa wara något öfwer 50 eller midtemellan 50 och 60 år gamla, för att med reflcrion, af själ och hjerta, hylla en angelägenhet, fom ide blott är presteståndets eler andra stånds wid riksdagen, der det äfwen finnas partiske för egna åtgärder, utan allas angelägenhet i en reformationsfråga, fom gäller fetler, ja årtusenden, — och då sista rösten wid berörde förhandlingar antydde, att ingen inledning wore bättre än den som finnes i 1693 års handbok; så anhälles att Red. måtte, till den kraft och werkan, omstänrigheter förmå, i fin tidning lemna rum, åt famma inledning, få lydande: Käre wänner, bröder och systrar i Christo Jesu! Efter wi nu före samlade äre til att hålla wår guds: tjenst, tacka Gud för fina gudom liga wälgerningar, fåfom och bedja honom om allt det of nödwändigt är både i andeliga och lekamliga saker; men derhos förnimma, att wi alle äre med synder beswärade, och ästunde fynden gerna qwitte wara: Derföre wilja wi falla på wära knän, och ödmjuka oss inför Gud wär himmelske fader med hjerta och mun, och bekänna of för arma elände syndare, säsom wi ock äre, bedjande honom om näd miskund, så sägande hwar i sin stad: Jag fattig syndig menniska, som i fynd aflad och född är etc. etc. NB. först efter denna bekännelse, med åtföljande böner, uppstämdes i lof, pris och tack, natur.ighvis med glädje öfwer tillförsedd och liksom redan ätnjuten bön: hörelse öfwer råtta böner. Religionsfrihet oh dess Fonfe qwenser. (Forts. från föreg N:o) Herr Trottet anförer äfwen bland exemplen af swenska statskyrkans förföljelser, att flera personer blifwit straffade med sångelse, för det de, enligt fin uppfattning af den wördnad man år skyldig heliga ting, nekade att mottaga sakramentet af prester, som ej syntes dem renläriga och tillsammans med personer, hwilka de ej ansågo för christna. Kan werkligen berr Trottet wara så enfaldig — han förläte uttrycket — och till den grad sakna menniskokännedom, att han werkligen tror, att dessa prester woro få irrläriga, ja eng i fin lära så afwikande från feparatifters nas, och deras medchristna få ochristliga