Norrländska Korrespondenten – 6 juni 1857, sida 2

gBkUi:i:::iii armar darrade, och hans ögon stirrade med en wild blid, ån på den döende, än på de twenne inträdande. Han stod liksom fastnaglad wid golfwet, oh före sökte icke en gång att fly. De båda herrarne igenkände genast i den döende, fom läg öfwerhöljd med blod, den person fom utgjort deras fällstap wid aftonbordet, men i mannen med locktan och knifwen igenkände de ännu lättare deras wärd. Jögonblicket rusade de på Bradford, grevo honom, innan han ännu kunde förswara fig, och rycke knifwen ur hang hand. Äfwen den war blodig. De förklarade bonom wara mördaren; i början framstammade han nägra obegripliga ord, men då han något sansat sig, fade han sig wara helt och hället oskyldig, och försakrade de bår da herrarne, att han ide mördat fin olyckige gäst. Hwad han berättade, öfwerensstämde ganska nära med hwad de twenne resande intygade. äfwen han hade om natten hört ett buller, fom wäds honom; derpå följde ett qwidande ljud, liksom af en döende, hwilket med hwarje ögonblick blef starkare. Då Hade hav fpruns