Norrländska Korrespondenten – 6 juni 1857, sida 2

AAnni SVÄSXLLlL Då de lade fig satte de ljuset i fafelug nen, säsom tesande bruka göra i de ens gelsta wärdshusen. De bade sofwit oms tring ett par timmar, då den ene hastigt waknade. Det föreföll honom som om han hörde ett qwidande ljud i rummet derintil. Han teg emedlertid, och trodde att han misstagit fig; men fort der: efter hörde han Helt tydligt samma ljud. Nu wäckte han fin resstamrat, och begge lyssnade med uppmärksamhet. Qwidandet tilltog och lilnade en döendes. De sprungo då hastigt upp ur fången, men utan att bullra, och smögo sig sakta til ben dörr, fom förde från farftu-gången till sidorummet. Dörren flod på glänt, och från rum: met fom ett sken liksom af ett swagt ljus. De uvyffjöto dörren helt och hållet, och fågo då en förfärlig fon. J sängen wältrade sig en menniska i sitt blod, och framför denna stod en man nedböjd, med en s. k. tjuflyckta i ena handen och en fnif i den andra. Mannen med lycktan tycktes blifwa lika mycket förfärad fom de, hwilka öfwerrastade Honom; men bang förskräckelse bar en stämpel af brott och skuld. Hans knån swigtade, Hans