Norrländska Korrespondenten – 30 maj 1857, sida 2

Dock det blir ej annorlunda, Förrän bättre tider stunda, Och med dem wäl dröjer än. Att det knotas, hwem fan undra? Når fom en wil framåt, hundra Hälla stretande igen. Kuskarne, som wagnen styra, Statens med de hjulen fyra, Köra längsamt, tänka så: Kan man tiden blott förhala, Nog de tredskande wi få Att gå in på att betala, Hwad som helst än fordras må. Wi på bakwagnen må skrika; Låt gå fortare! Swäll på! De för skriket ej ge wika; Herrar äro de och rå. — — Så det tilgår, oh, bror Anders! Med den statowagn, fom wi ha, Mäste det ju gå åt fanders, Tills i hjulen ekrarna Lossnat, och få hästarna Göra fig istadiga Och med ens i backen stanna. Kuflarne då få besanna, Almdet warit deras skull, Når ef mera lagning Hjelper,