Norrländska Korrespondenten – 23 maj 1857, sida 3

tidigt utan att efterlemna nägra tillgängar åt henne och barnen. Funnog barn odsåäs? Ja, twenne. Hon arbetade tråget nog för att funna uppföda dem, förmobar jag. Jag fommer ibåg begrafningen, fom om den slett i går Jag fird iust ungefär der ni får nu, od. nyttjare denna spade, sannerligen den första gång den nänsin war begagnad ar uppkasta en graf. Med konvulsivisk ansirängning, säsom om man ryckt en dolk ur hans bröst, frå gade hen: Rär afled hon ? Aled? Gud förläte ev. Hen måtte säkert ännu lefwa. Sannerligen slulle jag nog blifwit tillsagd ott uppkasta hence nes graf, om hon hade aflidit, det är säkert det, Jag har haft denna befate ning fall ni weta, i fyratio år oc Here öfwer. Sg mig, för Guds skull, om enkan Jones Aäanu lefwer? (Ferts.)