Norrländska Korrespondenten – 9 maj 1857, sida 3

låse qwällarne. Alla glädde sig ät att denna tid mar åter inne, och många nya gäster tilfommo. När de länta böderna alla woro lästa, gjordes ett litet fam manskott, och flera anderika böcker inföps teg, samt genomlästes sålunda längsamt och grundligt och blefwo föremäl för många lärorika samtal. Så tilldringa des flera somrar och wintrar. Patientia tog omsorg om de små och sädde mänget godt frö i deras sinnen; och aftonmötena bade wunnit många äldre frän krogen, från fort och tärnings-sällskaperna; och en och annan hade derwid börjat älska det goda Guds Ord. börjat inse sitt wandrande på en ond wäg, och söka den ewiga mågen. Återseendet. En afton, då de gamla suto mid eld. brasan, fade Patiemtia, efter en ling tyflnad: Är det inte besynnerligt att wi funna fänna of lyckliga utan Rudolf? När han dog, tänkte jag att jag aldrig ffulle ha någon glad dag mer, det säg ut, fom allt hwad jag hade något hjerta för, war borta; men nu har jag få måns ga fom ligga mig om hiertat, och jag