Norrländska Korrespondenten – 15 april 1857, sida 3

— WMam läser i Ryare Åmeck idnin gen för den 4 dennes följande: Uti n:o 8 af denna tidning omnåmnse red. att en wid telegrafwerket anställd tjensteman med handelsföreningen i Umeå stad träffat öfwerenskommelse, hwarigenom hans delsföreningen förbundit sig att till inköp af stolpar för linien emellan Örnsköldswik och Umeå bidraga med 247 ror 24 bko. Handelsföreningen har oc å deta belopp utgifwit skuldsedel, fom blifwit öfwersänd till Telegrafstyrelsen, hwilken lifwäl befriat Handelsföreningen från dess berörde åtagande och genom Konungens Befallningshafwande i i länet til Hindelsföreningen återsändt skuldsedeln. Afvittringslandtimätaren W. O. Wi destedt är, under den 23 sistl. Mars, af Öfwerdirektörsembetet wid landemäteriet konstituerad att wara justerare af mått och wigter i Westerbottens läns 5:te justeringsdistrikt, bestående af Skellefteå stad och socken samt Norsjö socken och Jörns kapellag. Till Konungens Befallningshafwande i lånet inrapporterar Öfwerjägaren H. Grahl, under den 24 sistl. Mars, att han ansett sig föranlåten att å krononybygget Forssbacka inom Skellefteå socken i beslag taga 60 bjelkar, 83 sparrar, 88 skeppsrötter, 43 skeppsplankor och 13 sågtimmer, hwilka förmodas wara å kronans mark olofligen afwerkade. Den 17 Oktober sistl. år låg å Hart lepools redd ett fartyg från Umeå stad, nybyggda Virgo, 81 lästers drägtighet, lustadt med kol och destineradt til Marseille. Kort derefter afseglade fartyget, men sedermera har icke ens den ringaste underråttelse om detsammaförsports, hwar: före man bår är mycket belomrad öfwer såwäl besättningens fom fartygets öde. Befälhafware å fartyget war G. W. Thur: din och styrman å detjamma Theodor Thurdin, båda bröder till den wid Umeås skeppsbrott omkomne Sjökaptenen C. J. Thurdin. Eldswåda upytäckt genom en Hund. Norrköpings Tidning berättar följande: Sistl. Marie Bebådelsedag, fl. mellan 3 och 4 på morgonen, wäcktes flufwat: taren wid Norsholm B. W. Molin ges nom tjutet och oron af en innewarande hund, hwilket gaf honom anledning att stiga upp och efterse orsaken till hundens beteende. Utfommen möttes han af den hemska anblicken att fe ena gafweln ar boningshuset i lågor. Endast med möda lyckades Molin rädda hustru oh barn undan lågorna, hwaremot huset nedbrann till stenfoten och af lösöreboet ingenting hufwudfakligen kunde bergas. Rörande orsaken till denna eldswåda, som lade slusswaktarebostället wid Noräholm i aska, saknas ej anledningar att misstänka mordbrand, bland andre, att ett par drängar märkt windsfönstret wara utslaget och att efter branden ett litet etui af bleck, fom förwarats i en kista på winden, funnits ute iiggande på marken. Någon åtgård af kronobetjeningen har ännu ej afhörts.