Norrländska Korrespondenten – 1 april 1857, sida 3

mar; — jag tror mig icke gå sanningen för nära om jag tillagger, att hon föll i en lätt balfslummer. — Sitter du och fu urar i mörkret din kebn? — ljod en grof och stapplande röst. Stafwa for upp ur slummern helt ångestfull och yrwaken. — Har du inga ljug, få fan du få lå-d-åna en bada af mig, — fortfor rös sten och Stafwa hörde tunga och osäkra steg natkas. — — För Guds skull, hwem är det? — utropade hon. — Der war mig en liten attan, att ba btifwit fiin i mälföret! Hur du for ommit i målbrottet, min gosse? Känner du inte Calle Wallirnj Wi ha haft en gen til zwock i dag, ffa jag säga dig, och Calle Morell war war fu.ull, wet du, så ban wile leda hem mig. Men fer du, ö na, bo-on tog reda på min hatt och min ena galoft; och den a-andra har fan tagit. Och mina glasögon gaf jag åt Filmen, att bära till skräddaren att laga, ja, jag menar o.fwerrocken; för fer du, Murbäck slog mig midt ipa-planeten med Boströms Co:ollegium, och