Norrländska Korrespondenten – 1 april 1857, sida 3

och lycka war det. att jag inte fick det å ända in i bjertat. Men hwarför swarar du inte, bin tusan —2 Stafwa bade begagnat mörsret att smyga fig bort. Bud blef såndt upp til Olle. Han fom ned oh lyckades efter ätskiligt prat aflägsna den objudna går sten. — Om aftonen begärde Stafwa ett ens skildt samtal med fin far; bon bekände fin färlef till Ole samt omtalade den fara hwarmed denne hotades af ffråde daren. Gubben Berg olef lika öfmerraskad af dessa upptäckter. Om kärleks. bandeln wille han ingenting säga, hwilfet Stafwa uttydde till fin fördel. Räf ningen emottog ban och lofwade göra upp affären, på det att Ole ide ffulle bli störd i fina studier. Det hade Han för det han blef Jan få ofta, (Forts.)