Norrländska Korrespondenten – 21 mars 1857, sida 3

En bondaqwinna, 15 år gammal, rådfrägade hönom för Månses nimi, erhbll derför 2:ne halfstopsbouteiller af henom; med innehållet i den ena skulle hon smörja ryggen och af den andras innehåll taga en matsked hwarannan timma, derefter upphörde blodgången, men i det stället blef hon contract (sammandragen i leder sua) och derför sängliggande, fick flur albus, afmagrade och kunde ej stiga ur fängen. Detta skedde 1852 på wåren, jag rädfrågades i Juli af hennes man och srampå hösten blef hon alldeles Öterställd, fick hull och fulkomlig rörelseförmåga eftet att nåra på hafwa förlorat hoppet att återfå fin halsa sålunda få wi face kars eraminerade läkare med mycken mör da och beswär återställa hwad den pas tenterade läkaren förstört. J November samma år rådfrågade mig en fattig enka för sin son, fom led af röta i högra ber net och fnaleden med en mångd bulna der och fiftelgångar. Jag fann skadan oc botlig och denna enka uppgaf, att hon under förledne sommar rest in till staden för att söta hjelp hos ofwannämnde her re, hwilken ordinerade tasilikesalswa och 7 buteljer af ett oljaktigt, camphertsluk. tande, flytande ämne till päsmörjning; för högtiolighetens skull säldes detta af qwacksalfwaren sjelf, och enkan som jemte 14 dagars wistande i staden, måste betala honom 10 Ror Banko, det sista hon egde. Åcke nog med att han förstörde menniskors halsa och prejade en fattig enka på det sista hon egde, utan äfwen för. 7 a 8 Ror lärde han ännu okunnigare personer, än han sjelf, att qwacksalfwa med knå och benskador, hwilket äfwen samma åt redan bar frukt, ty den person han lärt erbjöd fig. att mot erhållande. af 8 Ror låta fleråriga knäfistlar med benröta på ett fattighjon härstädes, hwilken äkomma af min företrädare och mig ansttts för obotlig. Säledes synes tyoligen, att det ej år för saken utan af penningebes går en sådan persou utöfwar en få ädel konst, fom låtarefonften, hwilken på detta sått i stället för wetenskap förnedras til sett winstgifwande handtwerk, ty får han ej patienter att sköta, fom betala bra, få saljer han fin. få kallade konst till hwilfen sem helst blott han får penningar, bara penningar. — Wemodsfulla tanfar uppe stå hård; har Swelige wertligen en fås dan brist på wetenskapligt bildade och mene nistoalskande läfare, att det är nödwändigt att genom serstilda tillätelser, fom man kallar patenter, befordra en så förhatlig och fordkaflig nåringsgren, fom awacksalf-x werier? — — Jag tror det ej. Der år blott derföre, tror jag, att man af lätt.