Norrländska Korrespondenten – 7 mars 1857, sida 3

— Bewara mig flicka, blygd du ej då en bederlig man ... blogg du ide? frågade tanten med gnistrande ÖZon. — Nej, tant, berr Göraneson är en bederlig man, det wet jag, han är en rif man det wet jag också, jag aktar honom för begge delarne; men han är fs ratio år äldre än jag, och ... — Hwilket tal blygs du idelj — in föll tanten med wrede. — Wet du Lina, på nåder fom du hit, på nåder, dina föräldrar woro ett tiggar ... ja, de woro utfattiga; då din mor dog, war det ingenting annat för dig än att tigga, ja tigga, om inte jag ... och nu, då jag will befästa din lyda ... — Villa kusin — fade herr Görans: fon, — om unga kusin ... hm, om unga kusin tyder att jag år för gammal sä ... — Så bör hon ta sitt förnuft till fåne ga, — fortfor tanten utom fig af vores de. — Usla warelse . . . eländiga, o. tacksamma warelse! Jag har fostrat en orm wid min egen barm ... du mör dar mig. Den gode patronessan höll på att få konvulsioner.