En brudfärd på sjön. Skiz; af Onkel Adam. I. Tanten. (Forts. från föreg. N:o) — Ja tant; men ... — Du tycker mycket om dina nya klädningar, till exempel den ljusröda; det är odså stöut siden, werkligen fmafks fullt. — Ja wisst. Men tant . . — Och så tyder du om mitt ekipage och sitter fom en gudinna på molnsky och gungar, inbäddad mellan de mjuka dynorna. — Ack, ja. Men bästa tant, hwartill detta afbrott? — Wet du hwadl För tjugufem år sedan war jag ännu i mina bästa är — ver mill säga, jag war få der omkring trettio är gammal, den rätta tiden för qwinnan att låta flå fig i bojor, om det få stall wara. Jag gifte mig med salig