11111101111 ö:: 4— werkningsbeloppet 13 lisp. har fostat sta-. ten 324 ror. — Rättighet till Handel på, landet har meddelats 59 personer eller 2414 mindre ån under föregående qvinqvenniet.2 Handlandes på landet med öppna bodar!2 antal utgjorde, år 1855, 100 st., men be willning erlades af 119. Soliiiff författuing Kammarwerk. Utom 7,787 bebygde skattehemmandelar, 213 fronooch 6 frälse dito, samt 4,734 torplägenheter, fuuos 6,332 kyrkobetjenings, handtwerkares, binksarbetares, back. stuguhjons samt båtsmanshushåll eler ullsammans 19, 130, fom med 2,488 öf. werstiger föregående qv navenniets summa, I 7 en följd af skiftesförrättningarnes tilltar ; gande, hwilfas antal jemte andra landt. mäteriförrättningar uppgår till 800 eller 277 flera än under föregående 5 åren, Utförda laga skiften ntgjorde 197. Utom förut uppråttare 6 uppgår fodnfartornas antal till 19. Pålitlig Länskarta faks nas ännu. — Socknarnes och kapellförsamlingarnes summa 62 år fördelad på 25 länsmansdistrifter, af hwilfa flera innehålla större widd än t. er. hela Blefinge lån, få att resor stundom medtas git en betydlig del af den lisa lånsmansdlönen. — Jnnan korkobyggnad företages, twistas wanligen om platsen ett tiotal af år. Sållan begäres understöd genom fol lekter och stambok. Politi. Sodnenåmnderne hafwa ef ter hand införlifwat fig I kommunalbestyren, dock är deras werksamhet ännu ide sådan, som författningarne åsyfta, hwilket år naturligt i en lanrsort, der ftindspersonernas antal år få inskränkt. — Brand: stodsföreningens answarighetssumma, fom är 1850 utgjorde 5, 186,650 ror, hade 1855 fugit till cirka 8 millioner, och års afgifterne i medeltal warit 36 sk. 8 rft., pr tusen. — — SI) AA 0 VAN KA KN (Forts) Helsning till Dalarne. (Aj I. Nybom.) Jag står uppå Dalarnes heliga jord, Stamtrådet för åra och dygder; Jag fer sjelfwa hjertat af swenskarnes nord; Jag helsar uråldriga bygder, Der hugfulle männer än bygga och bo, Med forntida fårna och forntida tro, Och glårje i stålblåa åögat. Se Wasas och Engelbrekts herrliga folk, Odödliga förfäders söner! För swag är min sängmö att wara en tolf För alla de lågande böner, Sou stiga, en Gud anropande rök, Ur tusende swenskars flammande bröft För Dalarnes lyda och åra. EN tändes bland eder ju fribetens dag. Dalkarlen med fwård uti handen Drog segrande fram uti blodiga slag, Den djerfwe, den modige anden. Når dimman kring norden fig lägrade tung, Han reste sig, frälste sitt folk och — en kung Han gaf, i sin höfding, åt Swerge. An strålar hans blick, som ett stjernljus, så klar, När sin Gustafs namn han hör nämnas. An skulle han nog, som i forntida dar, Gå man utur hufet, att hämnas, Om wåldet försökte hans älskade land Att flå uti bojor af nesliga band, Och dö wid fin blågula fana, En folfets riddare dalkarlen år, Hand adelsbref Gud skref på pannan; Re —— FJ en — N a ——————— — ————