HUS, men jag tan, jag jet os ) de sätt. b Ni, mine herrar, som kännen kejsaren, F begären hos honom tilläåtelse för mig att in få striswa till honom .... Det år en t affär på ett par timmar .... skicka en erpress til honom. ... u Då ingen swarade, började han bliure fo sinnig. 7 Jag går aldrig til schavotten; man må flita mig ur sängen med wåld, men jag skall aldrig sjeifwilligt gå til schevotten .... aldrig, nej, säger jag er, aldrig! Vergers ägon woro stircande, hans j ansigte war mycket wanstäldt; man säg huru han, likjom personer i Land belägenhet, gioLlde anstrangningar för att uns na andas, hur tungan of brist på sallp torfade wid gommen. Befallning gafs att taga fången ur sangen. Tiden skyndade och fångelfesdircktören gaf befallning att han skulle stiga Jupp. Rej! tufen gånger nej! — ropade fången. Berger qwarblef i fången och lindade in si i lakanen och täcket. dem han Höll fast jom ett sktufståd. Jångwaktaren fate sade honom nu om lifvet under Det wafte så påflädde Honom, oaftadt allt hans motstånd. Under tiden wråälade och skrek han förfärligt, med en röst Helt olifa hang wanliga. Mördare! mördare! Hip! ropade han. Dan hade för köldens skull welat ge honom andra klådet; men det war omöj. ligt att förmå honom att taga dem på ig Fyra karlar måste med wäld fätta I på honom de aldra nidwändigafte plaggen. Då man lemnat cellen passerades Det öppnare kapellet och enligt brufet in. förde man fången dit, på det han må sansa fig nägra ögonblick. DÅ adde Hu gon såg den belägenhet, hwari fången besann sig, befallde han att man skulle gå widare. Då man ankommit till yttersta lm. doten och bödelns drängar började afflipva honom håret och halslinningen på skjortan, fick den lifdömde häftiga fressskakningar. Hand ansigte, förut rödforångdt af ilsta, beräcktes af en isande bleth.t; hang raseti efterträddes ögonblids ligen af den djupaste netslagenhet. Han fortlarade att han ämnade underkasta fig allt och skulle ej göra något motstånd. Adbe Hugon begagnade fig af detta; ögonblick för att äter fåga honom några uppmuntrande ord. Vertgz hörde honom nu utan att af bryta annat ån genom att gifwa sitt bifall ullkänna. En hastig omkastning bade sör. siggått I den lifdämdes själ: samwetets rökt började göra fig hörd och brottslingen kände behof af förlåtelse. Hand ans sigte blef mera lugnt och efter ett ögon. blida tystnad, och lisom han åter hemtat sig, reste han fig hastigt upp. I — Mina herrar, fade han, jag betla——— — — — — — gar att jag gjort er till wittnen till en scen af wäldsamhet; det war nattuten, fom satte fig upp mot ett förtidigt slut. Nu sysselsäiter jag mig blott med min sjal, fom jag öfwerlemnar i denne wärdige presto hander. Er alla som jag förolämpat, er alla beder jag om tillgift. Jag förklurar, i full besittning af mut förnuft, att jag will dö som Christen, fom katolik, fom prest .... få uycket detta fan bero af mig. Jag beder om Guds och mens niskors förlåtelse för det rysiiga brott jag fötöfwar. Jag ger mitt lif till aftwående af all den fynd, jag begått. Sedan han sagt dessa ord anhöll han hos abbe Hugon att ensam få gå tik ett hörn af rummet; alla de närwarande gingo till den motsatta sidan; der kastade sig Verger på knå, bittade och erhöll absolunon? Då fån zelse predifanten laste de wanliga bönerna för döende afhörde Ber lsser dem lugnt och citerade till och med i ndara sentenser vå latin. Setan ban, efter åtta a tio minuters i förlopp, åter stigit upp, tackade han, med saf öfwerwåldigande rörelse tärfyllda ögon, alla fangelsets tjenstemån och bad dem om les gr 66 . Ka fåraorsafar Å L Å i QO—0 PR — — ———— D 1 1 0 ö