Norrländska Korrespondenten – 28 februari 1857, sida 3

nya batt. Tjocka, äskartade moln rufasde öfwer stadens himmel. Efter ett par dagar war allting glömdt, allt gick i sin gamla ordning, jag satt på min plass i hörnet wid middagstiden, sqwallersystern hwiskade ån)o: jag tjur ger — aldrig ett ord! — Den ffenbhelis ga suckade: Herre Gud! — Skraäaflarne drucko och swuro, storätarn ät fin ride grynskaka, gäldenåren frufade för for dringsegaren, — deane hade giswit från fig endast utslaget, men hade qwar originalreversen, — kyparen säg lika falsk ut som före jordbafningen, underofficern slog sin arm kring uppasserskan, och jag fick wönta på min biffstek. (M. n. A.) En ädel och modig man. Den brasilanska ångbåten Tyne förs olyckades nyligen, i följd af siorm, wid engelska fusten. Passagerare och befättning bade ingen annan utsigt än af dör ben, men räddningsbåtarna sattes doc utt till de olyckliges hjelp. Den första råddningsbäten styndes genom de ffumrmande bränningarna af en fuftwaft, wid namn Henry Bath, hwilken bland ans