smussla undan bankosedeln, skedde i ett och samma ögonblick, fom fysfen derinne werlades; men wid flickans swar tL. tolf ... Ett gunderslag upplöste dissonansen ikring mig, golfwet skakades under mina fötter, källardisken boppade, wäggarna dars rade, det låt som en artilleripark kört i fyrspräng förbi fönstren, hundar tjöto, boskap råmade, ett skri af förfäran genomgick hela staden — det war en jords bäafning. Källarkunderna rusade upv från fina stolar, gudsförnekarne knäppte alla tre ibop händerna och skreko i chorus: Herre Gut! — Maten fajtnade i halsen på siorätaren. — Fordringsegaren kastade ett dokument med charta åt gäldenären, bang tänder skallrade hörbart vd han pwåste: tag! tag! — Den skenheliga gumman strek: hwad tusan dD—1? — Savallerkärringen utbrast: jag ljuger! jag ljuger! — Den wackra uppasserskeän stötte kurtisören häftigt ifron sig med fnu3en hard oh ropade aldrig! — Kyparen med stirrande bid oc utspårrade fings rar, slåppte sedeln — och jag fåg genom fönstret, ute vå gatan, huru ett litet