Norrländska Korrespondenten – 28 februari 1857, sida 2

slägtinge till wärdinnan. Men jag säg mindre på hans blomstrande ansigte än på hennes händer, hon bar, den förtrollerskan, en osande biffstek, omkransad af potatis od) rykande af lök;esett par förs lorade ägg simmade i en insjö af fås; ad! jag reste mig till hälften för att hele fa denna ambrosia wälkommen. Jag sträckte ut handen för att mottaga tall riden på halfwa wägen, men uppasferskan kastade en förwänad blid på mig, snuddade med fin wida klådning mot mitt fnå, och fade: herrn derinne har begärt förut! Och med dessa ocd för. swann både hon och biffsteken. Jag följe de med ögonen, jag säg de förut orubbliga fötterna röra fig och en arm firåds te fig fram och slog fig fom en mörk orm kring flickans ljusa lif. Jag wet ide om jag hörde rätt, ty det gick få hastigt, men jag tackte att jag hörde en kyss oc en frågar yur dags? och ett fat ta framhwiskadt swar: kl. 121 Jag wän: De mig hastigt om för att wådja till fy parens rättwisa; men jag säg huru dens ne, fom af en nyss betalande mottagit en blå twåa, med handen innanför di sken, kramade ihop sedeln mellan fing