Den war dock ide spårlöst förjwuns nen. Den lemnade följder efter sig, som beständigt sedermera päminte Ellen Stirling och alla dem fom kände Henne om tilldragelserna under denna långa natt. Så siort hade hennes lidande, bennes ängest och förskräckelse warit, att häret unde: dessa få timmar blifwit hwitt som snö. (Slut,)