åminstone ten wattendragen nårmast be lägna och således wärdefullaste delen blif wit uthuggen, utan att desse, fom doc ega större delen i skogen, haft den ringa ste inkomst deraf? J få fall, fåger man kanske, hade de bordt begåra stydd hos Konungens Befallmingshafvwande. Men om nu det medlet skulle befunniis i det nårmafte ändamälslöst: om, på ansöknin. gar om förbud för saluhuggning på ge mensam, vafwittrad skog, Konungens Bes fallningshafwande en gång resolverat bis fall, en annan gång tillåtit huggning ef: ter flatt, och 3:dje gången förklarat att fidana mål ide tilhöra dess handläggning — hwad skulle då de i försattningar och processer oerfarne bönderna göra? Kan man billigtwis fordra att de med lifnöjdbet stulle åfe slogens uthuggning? War det ide förftåndigare att mottaga de ere bjudna föpefiutmmorna medan flogen ännu egde wårde och bättre att taga något ån intet för skogen? Brift vå skog till gärdsbehof fan troligtwis aldrig uppstä i Hafwerö, emedan alla wid försäljningarna, förbehällit fig husbehofaskog, någre hafwa undantagit en wiss trakt, och andre gjort tillå wilkor att intet tråd under 12 1umis topp på 12 alnars längd få af köparen tagas. Odlingen fan ide heller göra betydliga infråftningar på skogen då de 150,000 Tild åto af den beskaffenhet att, utom det nu uppodlade, nappt 11000 deraf fan bringas tll åfer eller lägder. Beträffande citaten utur Hafwerö fodnemåns underdåniga ansstan, ati foder befinner sig i högsta betiyd, och fule, säsem en annan gång citerats, blijwa obeboelig, sedan stogen uthuggits, få måtte socknemännens tante blifwit antingen altför illa uttrydt, eller — hwad jag knappt wågar säga — missförstådd. Förhällandet är: sedan förslag till afwittting blifwit urpgjordt, och bönderne, genom delfåendet deraf, erhållit den dräpande un derrättelsen, att dem föreftod antingen att förlora mer ån 23 af deras egor, eller ock att få skatten förhöjd med nåra 200 precent, utan att ändå på alla ställen få behålla det forpna ego-området, beslöto de ingå till Kongl. Maj:t med underdånig ansökan om större egowidd än afwittringsstadgan medgifwer, under förhoppning att afwittringastyresmannen, hwilkens förord man trodde fig funna påräkna, wille tillstyrka att alla de byar, fom woro unders kastade afwittring, skulle få egor i samma proportion som en åberopad, ungefär midt i socken belägen, förut afwittrad by innehar, och hwattill anledning tydligen gifwes af den i Ajwittrings-ftadgan, Raa RTV B6 :