uidlår, för att funna derga fig. Erhöllo de ide bifall härtill, fåga de, få återstod vem icke annat, ån att öfwergifwa hus om hem, och lemna fronan fina hems man tillbaka. — Se der en bild af hes ta det Norrländska afwittringsfyftemet. Dessa Yttranden om Hofwerö fordra någon bdysning; och tå undertednar, fom i nåra 17 års tid warit bosatt i Hajwerö, bör känna förhällanderna här båttre än någon annan, anhåller jag om uttymme i Tidningen Norrl. Correspone denten fåljande meddelanden. Ehuru säkert ingen bestrider att de Hafs werd socknemän, fom dels på 35 dels på 50 årg tid försält ufwerluingsrätten till fina skogar häruti handlat orätt emot fi na efterkommande, torde dock för den, fom kännet de omständigheter, hwilka föranledt slere ibland dem till dessa försäljningar, finnas anledningar, fom i nägon mån funna lånda dem tll wrfåft. Haswerö socknemän äro hwarken de förste eller ens de, som inlåtit sig i fådan handel, ehuru de, mer ån andra, blifwit föremål för ei tation och llander. Hwad fom framför allt torde lända dem till ursäkt år den gäckande skogslagstiftningen. Man fan wat icke gerna anse den lagstiftning åns damälsenlig och god fom tillåter skattemannen att, om han få behagar, för fin personliga winnings skull, förfålja hwarte enda träd, det minsta med det största som finnas på hemmanet, och derigenom för en lång framtid beröfwa sina efterträdare på hemmanet, hwilka deck fortfarande mås ste widkännas tyngder, ide allenast det oumbärliga skogsbehojwet, utan oc på en gång uttömma en infomftfålla, fom rått behandlar, skulle åt alla äboer gifwit åre lig inkomst och i nödens tid kunnat blifwa en fåfer tillflvdt. Fåäljden af denna gränslösa liberalitet har ide endast i Hafs werö utan på mångfalldiga andra frållen blifwit den, att, når en flattesegare genom olydor och motgångar, ännu oftare genom fylleri och ordentlighet, kommit till det ekonomiska obeständ att han warit nås ra att gå ifrån hemmanet, har han, för att få in en summa och derigenom funna hänga qwar ännu några år wid hemmas net, sält skogen. Rär då Trådwaruhands laren föpt afwerkningsrätten för t. er. 18 mål uti en by, hwars hela skatt ute gör 42 mål med en egowidd af 30 a 40,000 T:ld, och på den odlade stogen i åratal bedrifwit huggning utan något wis fatt teden att wilja upphöra dermed få långe dugliga tråd finnas qwar; wille man då att egaren af de öfriga 24 målen i samma by skulle låta denna huggning fortgå till def, om ide just hela L— —