Den längsta natt i hennes lif. (Ur Diders Houschhold Words.) (Öfwersättning af N. C. L. T.) (Forts. fr. föreg. N:o.) Detta war någon lättnad i henacs bekymmer, och hon behöfde den wäl. Att wänta någon räddning från föassret war hopplöst. Stjermorna blänkte forte farande wänligt ned på den sofwande jorden; mänan Lisade ännu sitt bleka ansigte; intet ljud, intet tecken tillkännagaf daggryningen; efter länge förgäfwes hafwa lyssnat efter minsla tecken till Lif eller rörelfe hörde hon gärdeklockan slå fyra. Blott fyra! Hon fruftade det wara omöjligt att öfwerlefwa en timma till, sädan fom dens na sista. Gafs då intet hopp? Intet. Hon försöfte att stödja fig mot föne sterkarmen, men hennes första rörelse som denne att darra i fogningarna och åästadtkomma ett busler, hwarwid hon ins