Norrländska Korrespondenten – 14 februari 1857, sida 3

Ett medel att kunna lefwa gratis. En för fina lyckade infall känd läkare i Dalarne, doftor B., träffade en dag en af fina wånner, bwilken nyligen blifwit gift od med anledning bäraf utbreds de fig öfwer alla de förmåner, åftenffapet medförde. Ja, yttrade den nygife te slaullizen, sedan jag blef gift, kostar det mig ide mer än hålften få myodet att lefwa fom förut. — Det more fin! — inföll dektorn, — om få är, få skulle jag råda fåra bror att ta sig en yustru till, få kostar ber ingenting aux. En skolmästare yade en särdelcs list mctyod att lära barnen läsa. Han sade dem nemligen, art te funde utefluta olla ord som woro swåra att uttala; to det war merendels blott namn på främmande länder, till hwilka de likwäl aldrig funde fomma. Filosoferna antaga att hörselsinnet skärpes då man tillluter ögonen. En muntergök yttras De, att det formodligen war uf denna orsaf fom man om föndagarne sag sa många personer tillsluta fina Ögon unDer ähörandet af preditan.