Norrländska Korrespondenten – 11 februari 1857, sida 3

ått derför köpa den önskade violinen, som i lärarens och samtliga elevernas äsyn med högtidligyet öfwerlemnades är skolgossen frän H. M. Konungen af Preussen. En herre i en stad tog en ung bonde i fin tjenst och fade til honom: Du skall få 50 Ror Bfo i lön och om du uppför di; bra, dessutom alla år skänker; äfwen wid jag fläda dig. — Bonden pätog livren med glådje. Andra morgonen blef han ide synlig. Tiden blef herrn läng, ach ban ropade på honom, Här är jag !? stret denne i fin fång. Slutligen brast tålamodet för herrn: han lopp åftad och då han ännu fann honom helt lugn i fin sång, wille ban jaga upp honom med kfäppen. Nå, herre! jade bonden, Pmaro wi ide öfwerens, att herrn skulle kläda mig? Jag ligger och wäntar redan långe på honom. Fintligt swar. Hwarförc det Ådam i äpplet? frägade en Magifer fin discipel. — Emes dan han ej hade nagen Fnif, swarade gossen.