Norrländska Korrespondenten – 7 februari 1857, sida 3

en släda, od) ett ljud syntes nalkas: det fom allt närmare och närmare oc snart hörde man en grof stämma uppmuntra resenärerna; en hop folk med lyktor och spadar kommo dem till hjelp; en kraftig arm lyftade miss Stirling ur wagnen och understödde hennes darrande fjät på måg til den bredwid stäende slädan, och förr än hon wisste ordet af, befann hon fig i en stor kammare, starkt upplyst af en sprakande brasa. En mängd rödnoe siga barnansigten samlade fig omkring benne och stirrade nyfiket med de lifliga ögonen; beställsamma händer hade res dan warit sysselsatta att aftaga hennes kläder och glada stämmor helsade henne wälfommen. Marp, fade hennes wärd, wändane de fig till fin hustru, jag fade dig att flädan stulle få mocket att göra under denna winter, du fer att jag hade rätt. ySom du altid har enfei! ropade en glädtig stämma. IIi säga alla i Hawtrec att onkel Atherton aldrig kan hafwa orätt. Corts.) — — — —