för att uppnå nästa station. Mif Stire ling betänkte fig ett ögonblick, men fom den lila gästgifwaregärden ide säg ut att wara något angenåmt ställe att blifwa insnöad på, motstod hon deras bör ner och satte sig inswept i den warma pelsen, att sofwa i ett hörn af wagnen. Der förlorade hon snart medwetandet om hwad som tilldrog fig omkring benne och föll i sömn. En plötolig flöt wäckte henne ett tu tre och hon märkie snart att de woro fasisittande i en snö, drifwa och att de trötta häftarne före gäfwes ansträngde fig för att få wagnen loss, Konduktören steg opp vå en af spannhästarne och red bort för att söka hjelp, under det kusken tröstade mig Stirs ling med att berätta att om han ide misstog fig funde de ide wara mer ån en eller twå mil ifrån Squirens och att om fonduftören kunde hitta wäg dit, få skulle Squiren säferligen komma med sin släda komma och hjelpa dem. Det war ide försia gången han hjelpt en postwagn ur snödrifwan. Kusten blef ide bedragen i fin förmoban. Jnom en timma hörde man på långt afständ de klingande bjellrorna från