Det war ätminstone en tröst, men uns ber tiden gick det alt högre. nMen deruppe är det fruktanswärdt — menniskan bör icke fresta Gud. Luftens inwerkan på buren kändes fom hade wi blifwit stuckna med millioner nålar. Slindtligen stannade ballongen. Herr Blak observerade med kikare de förut. nämnde punkterna, riktade fikarens läge efter wartenparset och annoterade noga ben winkel fom de båda instrumenten wid tiufidet bildade, för att derefter widare göra fina beräkningar. Derefter klängde han fig ut på nätet, böll tag i snöret fom leder från ballongen til den öfre klaffen för att öppna denna. Men det ljckades ide. Genom dimman hade den blifwit fuktig och derwid i isregionen frusit till. Först efter flere fäfänga försök oc efter ett kraftigt tag lyckades det hogom slutligen att öppna den. Men ww detta tillfälle sprang fjär dern af och klaffen wille icke mera taga läs. Men herr Blak war en beslutsam man. Med en katts wigbet klättrade han upp öfwerst på ballongens nåt.