Tiadagen den 20 i denna månad kl. omfring 7 e. m. nedföll öfwer Trosa sandsjsärjamsings prestqård en eldkula ar 3 a 4 tuus gen mskärning, åtföljd af ert starkt ljussken, hwarpå efter omkriug 20 sekundet följde en dor fnall, lifnande afl ägsen åskn. Himtem war ren och stjern. Har, men ofwerdrogs fort dereftet af moln. Nitonbladet beråttar: Ett Gulddröllopp. Hernösantspollen berättar soljande: En wackr familjefest för siggid, sinledne 20 edog jul hos Skraddaren Akerblom och hans hurra, boende i en liten stuga sängtaf än Landafiskal Acnelis egen: vom, Framnås. Festen bestod deti ande åldrige, hwilfa warit gifta i 50 år, firade årsdagen af fit ältenskap. Högitiden hade för De gamle ett ktart wårde derigenom, ett Pen wat på några ådeläånnade mede niskomänners, af båttre klassen, bekosinad :tillnald för ett efwerta få den gamla fattiga familjer hemma i och boning, samt bereda ttefuad och glårje ät de Ålvrige wid minnet of cras 50 de bröllopsdag. DÖUcras förundran vd glårje funna också derföre ej beskrifwas, då De, hwilka ingenting hade anar, mottogo Pe ätla menni skornas uppwaktning och fytinflaingar. Det år minsann ej ofta det fler, att den bemerlade och of lydan mer gynnade trä der öfwer den fattiges trsskel, för att icke atlenast dela med sig af sitt åöfweiflod, utan äjwen genom ct hjertligt och uppriklugt deltagante bereda fin fattige lafe nagot of de lifwets njutningar ob fröjter, på ywealka han eljest blifwit få wanlottad. Stcban en med ljus förserd J lgran blifwit i kejan inburen och påtänd samt alla woro fring dv gamle samlade öppnar ees festen, icke med stela salongsfasoner, wan med något upphäjande och urplyf. tande nemligen med fjungande af 5, 6 och 7 verserust ur den wadre psalmen n:o 333 i wår pfalmbof, Efter den gu beliga often, gingo från hjertan till hjers tan warma onskui gar for de twenne ål: drige, för h:virsa i enkla och hjertliga ord de gamle tackare, hwarefter till brurdparet utdetadcs pengar samt andra gåfwor och skänkrr, för att underlätta od hjelva fate tigdomens och ålderdomen ärodande börs da. Ertosa pat:iarkaliska makar, of hwilka mannen år nåra neg blind, hafwa fråm lefwat fina fleste dagar utt knappa omstäntighe ler och mycken fårsakelse, men al. drigallagat, utan tackat Gud for hwarje flyente dag samt warit nöjde och lvålige, äfven under lifwets mörkaste stunder. Der fer man ändå, att den fattige äfwen fan wara lycktig, och att lockan, den werkliga neml., fan trifwas lila dra under sojans låga tak, fom i stora, granni möblerade wåningar, der hon ofta nog, tyvärr, är af en falsk och bedräglig art och ej bestär i annat ån blandwerk. — Den madra aften slutade som den börjat, med bön od) sang. Eremplet förtjenar uppmär!samhet och efterfeljd. Til den Swenske Bonden. wid 1256—57 ars titodag. (Us Öttjants-Pesten.) Atehårjartiagets tid år icke mer, Dess stolra dag år lårgesken förliden: I skeld och jwärd man nu ej benden fer; mf ma NER får DdDen