siätt. Kapitalissens förehafwande Hate under de sista dagarne warit föremäl för hwarjehanda ryften. Man trodde sig bland annat weta, att han på morgonen af den till färden utsatta dagen låtit fal la en notarie för att göra sitt testamente. Ballongen war nu snart fylld; den till affärd bestsämda tiden war, inne, men Goldman war ännu intet fynlig. Det hölls til oh med äfwen här bland pu: bliken wad att han fule uteblifwa. Det felades blott några minuter och på en gång uppstod ett fort buller. Han år bår! — ropade en stentorstämma. Åter smattrade trumpeterna, trummorna dånas de, hurrarop genomfor luften, man strädte halsarna öfwerallt, damerna hwiftade micd näsdufarne, och till ökande af tafe lans lif ramlade en pojke ned från en närbelägen takås. Men äfwen herr Goldmans uppträ dande ätföljdes af cti skallande ffratt. Han war wisserligen ide såsom jag inswept i pele, en betjent bar den i fåt: let, men han darrade på benen, hans gång war swäfwande sasom ballongen. Det syntes att den goda mannen hade