Enndswall den 31 Zannari. Säsom läsaren finner på annat ställe i Bladet, kommer en resande Litteratör Herr Olof Fornander att i utergon efter: middag hålla en Vertemporerad föreldde ning om de mest sramstånde petsonligheter, fom upvirårt på ben Swenska bi storiens ffåidenlors. Cnligt hwad täntt år, har be Fornander fsrut hallit dyuta förelågningar i de fleska städer rt fet, och erwio ädagalagt den owanliga skidlighet i behantungen af sitt ämne, att ban derföre ullwunnit fig octladi bifall Wi taga oc, of denna anledniag, för gy wet, art han äfwen hår former att röna publikens gonasamma emottagande, då han år densamma erdjvder ett interösant nöje af mera gediget innehåll, ån det, fom andra förftrådjer lunna bereda. — Chusu baptifttedarne icke numera här funna pårälna någoa särdeles framgång hos den mera tånfonde delen af wår menighet, hafwa de dock detfete ide gir wit fluen till spillo. Tnmietom äro de rått futiga att fortunna fina willfateljer, såcteles i sringliggande landsorter. Si tande på allmogens lättrogenhet upprepa de ända till wåmjelighet sina, som man trott, utnötta smådelser mot statelyrkan, fom fortfaraade hedtas med den wanliga titeln of den VBabylonifia flöfan, och mot dess presterskafr, fem natutligtwis ide fan wånta någon skonsanmhet, få Ida ge det förblifwer i denna stafas5 tjenst. Redan i början of detta år Hade Tuna församling cit besek af daptisteraas fore mästare Hejcenderg, Då han höll en lonvenlikel, ww ywillen v. Paskorn på fat let, talaren cåct rättare förtalaten H. owetande, War nårwarande, och I y:tre rummet fick åhöra de seta utttycken, iom obehindradt urslöto än den oförffämpde snådarens tunga. På ungefär samma tid besösktes äfwen Torps forsamling af en bland baptismens agenter, en froma karegejäll Pehr Lundgren, hwilken i ffol hujet derstades höll sitt föredrag. Detta wäckte dock bland åhörarne en få allmän förnpielse och owuja, ant talaren snart mäste begifwa fig rerisrän, emedan affären började antaga ett handgripligt ut seente. Ehuru af Pastor på allet tills råuawisad, lårer Pot Lundgren, efter å terlomsten till de fina i staden, hafwa, såsom det berättas, haft nog framlöcbhet, att inbilla dem, att han der förkunnat sin låra med mycken frongång, så att ut och med pastorn ämnade öjwergijwa statslyrkan od heldre Mhugqga wed än der längre qwarbufwa. Man fan hår ide nefa att Vffanmunen går på torra binder, som det gamla ortpråfet lyder. — — — — Adamfa fiöfart Ar 1856.