Norrländska Korrespondenten – 28 januari 1857, sida 3

både om söndagar oh dessemellan, wår lägligt är, falla barn och husfolk tilfammans och i stillhet lära, förhöra och uppmana till fann gudaktighet; men att af eget godtycke och sjelstagen myndighet anstalla och mrätta fonventiklar och der läta hwem som kommer förrätta nägon andaktögerning eller förklara den heliga skrist, det hafwer ide ringa, utan mäångehanda fara med fig, hwilket oc vå andra orter är nogsamt förespordt och ywarwid stort buller od mycken förargelse uppwäckies innan det stillas kunde: — det synes wål hafwa ett fagert anseende, når man före wånder, att någre wilja ar ten helige nu tes besynnerliga drift uppbygga sig jjelj we, jemwal och underwija andru; men man bor granneligen iakttaga, act bland olardt folt finnas ganska få, fom råätteli gen och grundeligen kunna lära andra, kunnande latteligen fara wilse uti det, som öfwergår deras ämne och kallelse; — ehuru äfwen månge lärde och andre we lat forswara konventiflar, få hafwa likwäl gudfeuåtiga regenter och lärare med stort ulltwat sadant hindrat, förbjudit och af staffat: — än nundre än i några utaf sadana lätde m. fl. åberopade B.delstallen finnes något förswar utt Lutheri skrifter, t. ex. i hang bof om slinkare oc wir kelpreditanter, och aldraminst bor man förwända att Kongl. Maj:t sjelf i sina stadgar tilläter och befaller fina undersäter sammanfomma till öfning i huslig andakt, förbjudande endajt fädana pietijtis ffa konvenullar i hwilka swärmeri och käåtteti förehafwes; — emedan hwarken Romerska lagen eller någon annan wäl. grundad lag gillar sjeljsuftade koventik lar, då hwarfen öjwecheten ren fradfåjter, eller nödwändigheten dem fordrar, eler ullmån nytta dem fan ursäfta, fi år lätt att sluta, att de ide äro tellatlige, äpvens wensom det år rädjamt och nodwåndigt att fötblifwa wid lojliga stadgar, men ide följa de ferslag, som man sjelf upptänker. Yttermera, emedan man ide finner nå got bewioligt erempel uti den Judiske res ligionen, eller i den christeliga kyrkan, fom war i Jetusalem, Rom, Corinihus och annorstädes i Åsien, att olartt felt gått tillsammans och hållit samtal om de five fen, dem ordentlige lärare tillhörer att förrätta; få år aldratryggast ant widhälla sadan Gudstjenst, fom tyrlolagen och ans dra Kongl. stadgar föreskrifwa, men förbindra all widare sjelfgjord frihet, ehwad ock förewändes ef dem som wilja något nytt å banan föra. (Foris.