nungens fördel. Derjemte bad hon drott: ningen att följande dag mottaga ett besök af bertigen. Hertigen infann fig följande dagen. — Trottningen mottog honom i fin mots tagningssalong, satte siz på kanapen och pefade tigande på platsen bredwid sig, ber Hon bjod honom att sirta ned. Here tigen tog plats och betraktade med skyzga tlickar den olockiga furstinnan, i det ban yttrade nigra knappt hörbara ord, fom hade afseende på dagens händetfer. Orottningens swar derpå war näsan ingenting. På detta fått slutade den forta au diensen. Hertigen hade sedan yrtrat till fin gemål, att det forefallit Honom ohöfligt, att drottningen haft en sloja för fur ansigte och sälunda ide unnat ho nom att fe detta. Wid sitt nästa besöt bos drottningnn omtalade hertiginnan detta. Drottningen swarade art pertigen sannolikt watit få förwirrad genom hen ned nårwaro, att en slöja lagt fig öfwer hans ögon, ty bon, droitningen, hade icke haft någonting på hufwudet, icke ens en mössa.