Norrländska Korrespondenten – 21 januari 1857, sida 2

När sädant emellertid befanns omöjligt, begaf han fig åter ur staden, OM tog åtev en här, på yvilken han red til Qwiinge soden, der hästen släpvtes. På gåsgifwaregården derssädes köpte ban sig något mat för de sista penningarne, och beräknade med detsamma att nåstia ratt på detta ssälle stiga ned per nom skorstensvipan och sedan han sålurda kommit ned i köket, förse sig med ywad han kunde komma öfwer. Det war Måadagen den 13 Oktoder 1856. Un: der sörbidan på midnattstimman wan drar han på qwällen i närheten af gåft: gifwategärden, och stannar wid en torp: unga, ber han tyder sig höra fång. Nyfifen smoger bon närmare iatill fönstret, ber ban får böra en karls och en qwin norön, biträdda af ett psalmmodikon, med flara od tydliga ord sjunga följande säng, fom år wälbekant för många Guds ords wänner i Skåne: u Fwad det blir godt att landa Wid himtlens stilla kust, Ei mer bebäfwa blanda Sin sång meo suc oc pus! TU glädjens hem från sorgens dal,