Norrländska Korrespondenten – 10 januari 1857, sida 3

allihop, och detta kan icke wara annat ån insiruftörens fel; fom iyäg detlna, löjtnant DH Nägot af denna father får wäl kt wen tillskrifwas det styfwa Arbete, bare uti be, som bönder betraktade, blifwit uppföddo, liksom den beklagliga bristen på uppmjukande kroposöfningar bland wår allmoge, swarade löjtnant H. och saåluterade wärjan. Rud kommer låjtnarten med fina satans tmvändningar, fräste majoren, ehuru jag sagt löjtnanten, en gång för alla, att jag ide täl dem. Löjenanten läter nu fin klass göra på få båäjlt oc sedan efrumåt-böj! oc mins att jag mill bafwa en böjning få djup, fom om bese sa drumtar woro af gummi claflicum.. Till följe erhållna befallning fonumens derade nu löjmant 2. på ti häflv oc roligt war att fe baru de owiga foldarerna med sammanfniårz läppar, förfifte att göra fur båsta, buru modet är deras styfwa leder sarte sig deremot. Cu par soldarer woro dock nog otyckuga, att un Der detta sitt sirafwande an komma himlen några tum narmare, ramla vmtut och föra en hel hop kamrater med sig r fallet. (For:s.)