af det förnärmande i beskattningssättet, då presterskapet ännu icke med ständigt stegrade anspräk wetat fårwandla friwilliga, aj godt hjerta erbjudna gåfwor till ut mätningsgilda rättigheter. Huru annorlunda äro förhållandena icke numera? och Hur odilligt är det ide, azt denna rättighet oföråndrad fat qwarjtå sedan odlarens flit med hwarje dag cröfrat nya fält för alltjemt ökade skördar, samt strid oth rättegängar, ji till och med helt nys ligen blodiga upptråten om cqanderätten tull denna werlörns geda stört det gamla färlelsfulla förhållandet emellan hjorden och d ef her rde. 1 — —— ——— ARE Pp Y i Öfwer hela landet förnimmes en abmän och högljudd klagan, Åt hwillen fo lkembu i en wid nigan hwacja mitsmöte fedan 1809 gifwit lifliga utiryf, iene f banmer kive et det betungande i pre rter, — skapets aslöningssätt och ftuktan för de Å ständigt wärandbörda; men detta all u utan framgång, enår preskeist wet, som, sedan Gustaf Wasas redultion, ide blott. sutit i orubbadt bo, utan äfwen wetat tillwälla sig nya fördelar och ökade me komster, hittills icke kunnat ufstå från de orimliqg iste of de rättigl — fom presterskapets wåldelanta priv eget skydda, och ingen förändring i dessa sistnämde kunnat winnas, der presttt skapctö medgifwande sakaats. Geundlagens bud: Swensku follets urgamla vått att fig beskatta, utöfwas af rikets ftånder aftena borde wål anses tillfyilest för att upphäswa den snari sagt godtyckliga rått, hwarmed presterskapet nu beskattar samma folf; men fom utgången af alla wäckta frågor om presterskapets aslöningssätt wid förutgångne rikedagar ide udpmuntrar att framlägga förflug till grundlig sörändring och ny tidsenlig organisation af detta löninn sätt, få torde en wål beråfnande ilothet bjuda, att nu ide fordra förre reforut ån den fom utan sammandrabbning med presterliga privile gerna fan erhäkas-. Hwad fom emellertid bör funna oc mäste tillwägabringas är säydd emot det för närwarande få beläntligt antitade missdruket, att wid hwarje tidändalupen konventionstid höja fordringarne på löne: inkomster eller med andra ord, en lag fom bestämmer alt presterstapet under er. lång tid, till erempel etthundra är stall låta fig nöja med de, i sanning ofantliga inkomster fom det redan åtnjuter och icke widare får hängifwa sig åt forhoppningar om fiörre fördelar. Med tdenna uppfattning af frågan, i förening med öfwertygelse att densamma,