Norrländska Korrespondenten – 10 januari 1857, sida 3

Ehuru öfwersten war em utomordenttigt for pedant och dertill en ohjelplig despot, war han dock ej alldeles utan hjerta, om än detta krympt betydligt ihop under Kongl. Maj:ts och kronans träns ga rod. Han fåg skarpt på ynglingen, och fade derefter: Det skulle wara raft siridande mot all militärisk esprit om om jag nu bifölle hwad tjenågörande majoren, med fia kända rättwisa, n5 wågrat att tilstyrka, men lika litet kan tag, å min sida, tillstyrka att ni, min unga wän, fom wisat er hafwa anlag för det ädla krigare)rket, ehuru äswen ni blifwit smittad of de fördömliga oppos fitionsidver fom grassera tnom denna corps, nu skulle taga ett feg, fom funs de wara högst mentigt för ev framtid, Tag derföre tillbaka detta papper, forts for han hwiskande, 7oÅM rapportera er sjuk, och jag lofwar att tro er wara i ert tält, hwarthän det skulle falla er in art begifva er. Detta strider wäl äf. wen mot den militåriska esorit, som jag giort mig till regel att aldrig frångå men det fan dock finnas omfråndighete fom ... fom . . . underlöjmanten för siär mig ... apjöl AAA rnnnn — 1