Norrländska Korrespondenten – 7 januari 1857, sida 2

den kan löjtnanten mena? Jag för min Def, menar åtminstone ide något ondt. sIm få är, menade jag ej heller nås gonting, swarade löjtnanten torrt. Men bär fär jag äran lemna dagraprorten. Alt den blifwit blifwit blodig är, som berr majoren bäst sjelf wet, ide mitt sel. i on Majoren bet vå tänderna, få att det anisslade. Dagrapporten kommer för sent in, fade han derefter oc fig på klockan med en illa dold skadeglädje. Jag bar mångfaldiga gänger befallt löjtaanten att lemna mig den flodan 5 och nu år hon tio minuter öfwer. Det ta är fel i tjensten, fer löjtnanten, ett förbannadt fort fel, och egentligen borde jag arreslera löjtnanten, men jag för. läter löjtnanten för denna gången. Gå nu oc skrif om rapporten. Jag begår ingen förlåtelfe, och jag fan dissutom bewisa, art lågerltockan slog 5, då jag utanför tältet mötte herr mojorens utffidfades RÅ, få Gud innerligen ewigt etc etc., jag märker att löj:nanten partout will i arceft, röt majoren, med hwars tillfonfilade lugn det nu Åter war all