Norrländska Korrespondenten – 3 januari 1857, sida 3

mycket möjligt att edra vetersvätrläkare fånna det läfemedel, fom jag hår nedan beskrifwer, men mitt ändamäl år envar att, i händelse det ej år fåndt, söfa genom dess tillämpning och begagnande rärda några dyrbara djur från de forgliga följ derna af denna högft farliga fmittfjanuna siukdom. Behandlingen sker på följande fått: Man tillagar dagligen en boll, stor fom en mindre citron, bestäende af I lod Mthlops mineralis (4:de Edit. Pharmacop. Svecica) blandad i en fast deg med rågmjöl oc) matten. Denna omlägges med en tunnare betäckning af oblandad rågmjöälsdeg, och ingifwes en hwarje day till dess åctl och lindrig salivation börja wisa fig. DÅ detta inträffar, upphör man med ingifnngen af nämde medel, men gifwer i ftället kalwatten flere gånger dagligen tilldess jalivarionen upphört; hwarefter man återtager brufet af de of wannämde bollarne. J de sjuka djurets näsborrar insprutas dagligen kalkwatten. Flere af de bäste författare, fom ffrijwit our rots hafwa ej utan grund iakttagit en lifhet emellan denna sjukdom och syphilis. Mr White i fin berömda bot om hästsjuldomarne onmärfer, att han, efter 30 års erfarenhet, funnit en stor likbet mellan rots och den venerisska fjut: domen, och att begge funna botas genom ett försigtigt anwandande af merfurials medel. Som rots är högst farlig och hastigt utbreder sig, måste stor omsorg anwandas att skilja de sjuka från de frista djuren. — — — — Dyr öfwerfart. Nyske sejsaren Nikelaus reste en fång med erttapost och enligt fin wana, inkognito. Han hade blo.t en general med sig, fom wanligtwis brukade ledsaga honom, DÅ man kom till ett ställe, onmärkte postiljonen, att wägen till fiativnen numera blef så dålig, att man i wagn ej kunde framhinna du på 13 timma, men att det fanns en wacker och behaglig wäg genom skogen, fom han rädde de resarde att taga. Kejsaren war nöjd med förflaget och generaln äfwen. Man gick framåt till def wågen fpärras des af en liten bäck, öfwer hwilken bro fattad:s. Wattnet syntes sumpigt, men likwäl måste man öfwer på något satt. Sör en bonde fom fom gående bellagade sig kejsaren, att det ej fanns någon bro. Kan jag inte komma öfwer på något fått? — Nej. — Brufar inte du gå öfwer idland? — Ah jo, jag warar öfwer båden. — Jg ger dig 10 rubel, om du bår mig öfwer till andra firan: ben. Bonden emottog anbudet och kejsaren befann fig snart på önskadt ställe. Nu hemtar du hit min tamrat och för 10 rubil. Bonden Iyrde. Han tva ger neralen på ryggen, men hade endask hun nit genom halfwa bäcken, då kejsaren ro. pade till honom: 50 rubel om du flåpe per honom. Bonden frannade lyfte upp ena armen. — 100 rubel, am du bar mig öfwer. Bonden tog några fen, men rösten på ftranden ropade åter: 200 rubel, om du kastar af honom! Sva betänlligheter hos bonden. 500 rubel och oo