3. Jalhelgen. Julen war det förnämssa. Mon be redde fig derti sl : AUD tid e 0 arbitade tens na håg:tid med längtan. fa julafton mar 1 I 7. 2 0 rate! ya l slösar N ONE (. OR 2 . jande så:t. —t. bescda i. och u it dag. Man sannladee cfrin:g en stor sllitel, 4 — — — Å åulbarc fålt waiten os på den en sicfgode ing. Ef te den nana och pä bloria brärct utsiråc:a feoppen ftacki öcrias. DÅ gafs åt den badande en I ljumt watten deppad björflöföqmwaft, met hwilfen han immerfort giflade fig wärre ån den argaste sapucinetmunj, i Deg I hu. sårn: en kofad fråfta Der efter nersied man oc satte fin på ett brå de, hwarest en rräng med sina barbariske nåfsar företog twätiningen från hufwur till fet, och siutligen göt öfwer hufwude en full skcpa warmt matten. Hår war således ide ett öferländskt b.d, hwars len. Det och behag få mödet upphöjes, utan ett bad a la Tartare i bolstaflig me. ning. Åndiligen integes lläderna utut kelden, fom ofta steg till 12 a 16 grader och man pållädde fig dem utan mink olägenhet. Wid hemsomsten fann mar uppbäddade sängar, i hwilla man fade fig med ilåderna. En fått swettning följde nian uppfeiskade fig med gammalt mars sförset tmatt med honung och kryddad mert. anis, tilliia med fönderbettadt jnlbröd Dottrar och — 2 seatligen på samma jätt. Stymniagen war redan dn ie, förrån allt data för 1 gått. ter någ tå v uber Can 2 :38 ll. 5 eill 6 uxoetändes en blog. cbrafa, och råghalm inöars, son 6:ums höjd utbreddes öfwer och der löp till dess tretton den utbarå, genom tram p bläd tili ben. ere efter lläd flv Omlkrin sandr ir till mi nt hela gol didagen fr Å Prosten 2 hens fru woro wärpdfolk, oc barnen med tjensirsoll bemått:s säsom jul 3 u, säster. 22 Elt sj jfånde es för hwarje person. Peosten hol