Norrländska Korrespondenten – 27 december 1856, sida 3

fedan in pleno plenorum? Och sedar man sålunda gjort sitt bästa, samt Ko nungen sanctionerat werket, bör man wå hoppas, att frågor och swar om förkla. ringar och förklaringaro förklaringar på lång tid ide skola b höfwas. ) ) Sedan beloppet af charta sigillata å lysningar till äktenskap blef få be stämdt, att detsamma borde utgörs en femtedel af bewillningen efter 11 art men att den, hwars bewillninge femtedel ide uppgick till 12 sk., elle och den, fom ej wokändes bewillning efter nämnde artitel, skulle erlägga 12 sk.; få borde wål ingen owifhe eller ens willrädighet hos någon lys ningsgifware uppstä om wederböran. des debitering, ware sig egendoms herre eller husdräng. Men knappt hade föreskriften tradt i werkställig. het innan ett Domkapitel, på en lysningsgifwares hemställan, låt bru: ka fig att i EcclesiastikErpeditionen hemställa, om Bonosöner, de der, som blott sädane, ju aldrig blifvit un. derkastade nämnde bewillning, äfwen egde att njuta minimum eller 12 ff. till godo? — Hade Domkapitlet bjudit förfrågaren att läsa det klara lagbudet med förstånd och eftertanke, få bade det ju ide behöft beswåra den Kongl. Erpeditionen? Hade Cr. peditionen, Beredningen och Statsrådet funnit det funna och böra ske annorlunda än som sledde, få hade man ju ide behöft trycka och till ala kyrkor, till alla autoriteter samt embetswerk utsprida en förklaring, fom met, sina motiver och resonemanger blef mycket längre och kostsammare än den klara general-förordningen? Hwad skulle ock wederbörande swara, om fråga förekomme om vigofiner? Jns:s anm. Statistiskt. Ur den nyligen utkomna 2:dra delen if C. C. Ljungbergs fortjenstfulla arbete Allmän statisuf eler stattistisk öfwersigt as lla staters matt och hjelpkällor, författAA ALUAAU B 3