En utländsk resa. Af Asmodeus. (Forij. fr. föreg. N:do). Så, vå detta sått reser ni, mitt herre ffap, utomlands, ni fom bo i wårt wade ra Sodbtolm, Nu skall berrffepet, om Det fan roa, få böra huru jag, er öde mjufa tjenare gör mina utländska resor. Jag bor i det wackra Helsingborg, nedanför det höga tornet Kärnan, I når beten af sjelfwa Helsan, hwaraf lag der finner mig särdeles wal. Det är morgon. Jag har styrft mig med lilla kaffet på sängen. Wadret är strälande wackert. Hopp — ett tu tre är man på benen. Man skådar ut öfwer uniwersam, och finner allt ganska godt. Man tager derpå morgonpromenaden oc för att bit tillgängiig för be swal kande sefireraa styr man kurs nedåt hamnen. Det wackra Helsingor börjar winka sä inbjudande, ett aller annat bom bom från Kronoborg ropar få förförifft fom som!,