Norrländska Korrespondenten – 24 december 1856, sida 2

Den helga timman slog i himlens salar; Och foldt år jordens hopp, Och öfwer hennes nattbetäckta dalar Går nådens wårsol opp. ö I I Ty gudasonen, menskan att besälla, Sig meonskan iklädt har. J natt en Jungfru, ren som ljusets fålla At jorden honom bar. Hans segeriot fall ormens hufwud frosfa Han syndens tryckta slaf, I Med segerarmar, skall ur bojan lossa oc Och bryta dödens glaf. ;