— WhLL — EE iii Medelpad, Erik Larsson, blifwit wid den ne Riksdag ingifna, och hwilla åro föl jande: s:o En motion för hålloch reservskju-sens lyft ande ifrån jordbruket, och ov detta icke kan tillwägabrmgas wid denna Riksdag måne skjutslegan förhöjas till ti dens kraf och fordringar; jemte det han anhallit om en skrifwelse ull Kongl. Maj:i för nedsättande af en Commite till utare betoute af et: förflag för Sijutereglering tl naåsta R.Stag. ö 2:o. En för pofiffjutfen i samma syfte, fom för hålls och reservstjutsen. 3:o. En för statsanslag till jordbrur fets upphjelpande och landåwågarnes före bättrande i de 4 nordligaste lånen. 1ö. En föt k ocareposters afskaffande, såfom mycket hinderliga för derag ffolärarefall, hwarföre han föreslagit fribrefsrätt för Herrar Pasiorer, att i likhet med ans dra embetsmyndigheter njuta fribrefsrätt för fina embets. bref. Mit den första och andra af dessa mor tioner särdeles intressera allmogen, synes deraf att ide mindre ån 57 motioner blifwit i Bondeståndet gjorda i samma fyft: ning, hwilka dock sedermera blifvit i ftåns det sammanjemkade till en motion, Mwarom alla fig forenat. Den tredje och fjerde af dessa motioner äro få billiga, att de wål förtjena all den framgång, fom de funna winna. Fill den wälgörande MWihmän: beten. Y Kapellpredikanten C. W. Petre, fvil: fen omfom wid den förfärliga olyckshändelse, fom nyligen drabbat ångfartyr get Umeå, efterlemnar i helt och hållet utblottad belägenhet maka och 7 barn, bland hwilka 3 äro alltför späda att kun-. na något bidraga till sitt lifsuppehälle. Efter nitton års tjenftgöring säsom ads junft tillträdde Pette, år 1891, fopellpredifants-tjensten i Holm, af Jndals pastorat, der endast ellofwa (tr 11) tun: nor forn blifwit honom lagligen tillertände såsom ärlig lön. Churu den lilla församlingen, utgörande 5 748 mantal, genom ytterligare bidrag, ökat hans ine komster, så måste desse dock blifwa otillräckliga för maka och sju barn; och bris sten kunde på innet annat sått fyllas än genom Årligen ökad skuldsättning, Upp: gående slurligen till flera tusende rikedaler, hwilka af ganska många, ortens ädelmodiga mwånare, honom anförtrod: deg, ehuru gåldenårens förmåga att nås gonsin betala war lika osäker som hans redliga wilja war påtaglig. Sidan war husers stållning då hus. fadren, i slutet af Oktober, begaf sig till hufwudstaden för att der möjligen finna någon undsättning sedan hielpfällorna i hembygden blifwit ganska sträångt ålitade och uttömde. Med längtan och oro afbidade den utblottade familjen hans återkomst till det tarfliga hemmet och ännu framskymtade hoppets sträie genom det bekymrens mör fer, fom omgaf def hem. Huru grymt denna förhoppning gäckades af dödsbur 3i333n3nn —