rä — tull då man refer, om man inte har tener till födfrof. vöruiten du, du bläser flöjt fade Rumlander, hör du efter, slå dig i slanger med farten och ha honom att fitta fig wid wårt bord, få funna wi pumpo bonom på nytt. Sådana der musikanter hafwa alltid en hop fidffapss bildning och äro wanligen roliga fufis nev. Gå sielf, Rumlander, fade Strunten, — Nej f—n, du är mufifalif, du fan prata ditt och datt med karlen — gå du — år ban rolig, få komma ni till mig i morgon qwåll, få stola wi dricka ett glas, ta oss ett litet dulgarus och hälla i honom så pass, att han skall se sju so. lar på himmelen när wi wräka upp ho. nom i kärran. Förbannadt treflig och gästfri fart, den Rumlander — han är eljest hand: lande hår i fladen och gör i tjära ganfra betydligt. Detta löfte werkade. Strunten feg upp och gick fram och äter några flag. Wär lila resande herre fatt helt lugn